Jag blev bestulen på min Leica och Lukas på sin Nikon. Vi kom hem sista dagen kl 15.00 till Marina di Andrano, Salento från en badutflykt och fann dörren på vårat hyrhus uppbrutet. De hade lämnat kreditkorten, de orkade antagligen inte jobba med dessa. Men kameror med kringutrustning plus smycken fick de med sig.
Det var typ inga andra turister som kom ifrån liknade bredgrader som vi, vi stack ut. Jag tänkte tanken när jag och Lukas ibland kom med varsin kamera på axeln, att det här ser inte bra ut…
Polis såsade tillslut fram till vårat hus. Det var trevliga icke engelskkunniga snutar som ändå tog god tid på sig att googletranslateprata med oss, och handgestikulerade förstås. Men en polisrapport kunde de inte ge oss, No.
Vi var tvungna att åka till en station som var stängd eftersom klockan hade blivit ca 20.30 Men vi berättade att “vi åker hem till Tjockhult i morgon bitti och måste få med oss en polisrapport.” Då ringde dom till stationen och pratade länge. “Om ni åker nu så håller dom öppet.”
När vi kom fram, efter att ha följt efter vår husvärds polare/trädgårdsmästare, hade de stängt. Vi ringde på och ett fönster öppnades och det gick inte att missförstå att de hade stängt. “But you are suppose to be open to help us us, haven’t someone called you!?” ***************** No closed. En konstapel som var på väg hem kom ut och frågade vad som stod på, vi förklarade. En lång diskussion utbröt med mannen i fönstret på stationen.
Vi blev insläppta. Vi satt en timme med en 23-åring som ibland tog samtal på sin telefon där det lät som han pratade om vad de skulle göra i helgen och upprepade via google translate allt vi redan berättat för deras kollegor.
Det är vid sådana tillfällen jag är extra glad att jag inte plåtar digitalt, filmrullarna låg i kylen. Här ett urval av bilder från två stulna kameror.
Det kunde gått åt helvete mycket tidigare. Andra dagen åkte vi till en öde/spökstad/kyrka/fabrik…Den var öde och rasrisk överallt (som hos Alister C). Men vi var inte välkomna. Vi gick omkring och jag och Lukas plåtade. En hund hördes skälla lite för nära och Maria hade nerverna utanpå och ville åka därifrån, hon gick och satte sig i bilen. Det var en otrevlig stämning men jag ville stanna längre. Tillslut återvände vi till bilen. När jag kom fram till bilen stod en man med en hagelbössa på axeln ca 60m bort och ropade något. Jag satte mig och tittade på Maria, jo hon hade sett och hört honom också men ville inte göra Lukas rädd som inte märkt något, och hon spelade oberörd (viss komik i den blicken.) Vi körde lagom snabbt därifrån.
In google translate in english not Italien below
