I en bil tillsammans med Robert Hill & the Muskogee few påväg ut till en skogsväg. Jag hade bollat min ide om att plåta i ljuset av billyktorna på en ödslig skogsväg. Alla gav tummen upp och Vi satte igång och reka. Martin hittade en oasfalterad väg omgiven av skog, perfekt.
Hur blir en bild till? Hos mig, inuti huvudet eller ren slump, oftast en blandning. Det är sällan jag har helt klart för mig hur jag vill att det ska se ut och slutför det så att det ser ut så. Det är sällan det är ren slump. Jag improviserar fram bilder inom en given ram. De riktigt bra streetbilderna är oftast inte bara tur. Man har haft en plan, man har förutsätt att det i den här korsning kommer det visualisera sig något skjutvändligt. Sedan väntar man…..och har lite tur.
Bilbatterier, eftersom jag inte har något körkort så tänker jag inte så mycket på bilbatterier. Min tanke var att vi använder billyktorna så mycket vi behöver sen åker vi hem. Martin visste förstås annat och var orolig för bilbatteriet. Det visade sig att han hade grund för sin oro. När alla bilder var tagna, och slumpen hade slagit till, var vi frusna, hungriga och trötta på vårat skogsbryn och ville åka hem. Det visade sig inte gå.
Final front picture
Jo, efter mycket vånda gick bilen igång, jag minns inte hur. Men ett tag var det mörkare än vanligt och ingen hjälp inom räckhåll. Men sådana minnen blir roliga minnen när slutprodukten blev så episk som den blev, the end.
