Bröllop i Domkyrka fest på vischan

June 28, 2023

En gammal kolega hörde av sig hon hade hört att jag kanske jobbade som fotograf. Hennes dotter skulle gifta sig och undrade om jag i så fall kunde åta mig jobbet som bröllopsfotograf?

Jag sa som det va att någon bröllopsfotograf är jag ju egentligen inte… (ni hör hur jag tvekar, jag tänkte på stålarna). Sedan kom harangen om ’att jag jobbar fortfarande analogt alltså med film och att resultatet då kan dröja något och titta gärna på min hemsida så att ni fattar estetiken jag befattar mig med, mer dokumentär än romantisk om man säger så’.

Hon hörde inte av sig något mer

Här kommer ett bröllops skjut från Strängnäs från Johan & Josephines underbara bröllop och bröllopsfest. Jag var inte anlitad som fotograf utan kunde löst och ledigt fotografera som jag ville. Lite romantik lite dokumentärt.

No wave or perfect, maybe both...

April 16, 2023

Det blir fel ibland och ofta omfamnar jag felen, ibland inte. Men jag gillar att inte veta riktigt vad som händer, och samtidigt måste man ha koll på framkallningsproceduren. Det har hänt att det inte blivit någonting inte ens en tummetott. Jag framkallade bort (bort som i allt försvann) min yngsta son Lukas film en gång, det var omåttligt trist.

Jag gillar estetiken i dessa bilder och önskar jag kunde göra det med flit men det är svårt. Jag har framkallat i dåliga utgångna kemikalier förut med samma resultat men som sagt ibland bir det ingenting istället. Och du får ingen andra chance bilderna är borta för gott om det skiter sig.

Ok Här är bilder från fartyget Patricia och banden Ewe & the last Waltz och Stellan Wahlström band. Negativen framkallade i utgången framkallningskemi Xtol 1+1. Datumet som jag blandade Xtol framkallaren visade att den borde ha vara ok men än en gång, you never know with chemicals.

Jag tycker bilderna är roliga och har ett utryck det är förstås huvudanledningen till att de hamnar här, No wave eller Perfect Picture vem vet?

Gear- Olympus Pen F-W med National blixt, i kameran Foma 400. Red i Lightroom, negativen är för dåliga att göra mörkrumskopior tyvärr…

Enjoy!

The always fun Google translate.

It goes wrong sometimes and often I embrace the mistakes, sometimes I don't. But I like not knowing exactly what's going on, and at the same time you have to keep track of the development procedure. It has happened that there has been nothing, not even a thumbtack. I evoked my youngest son Luka's film once (away as in everything disappeared), it was extremely sad.
I like the aesthetic of these pictures and wish I could do it on purpose but it's hard. I've developed in bad expired chemicals before with the same result but as I said sometimes nothing happens instead. And you don't get a second chance, the pictures are gone for good if it sucks.

Ok Here are pictures from the ship Patricia and the bands Eve & the last Waltz and Stellan Walström band. Negatives developed in the output development chemistry Xtol 1+1. The date I mixed the Xtol developer showed they should be ok but again, you never know with chemicals.

I think the pictures are funny and have an expression, that is of course the main reason why they end up here, No wave or Perfect Picture who knows?
Gear- Olympus Pen F-W with National flash, in the camera Foma 400. Red in Lightroom, the negatives are too bad to make darkroom copies unfortunately…

This is Gotland too

November 12, 2022

Hej alla, Hej Gotland, Det var en fin tid vi fick tillsammans. Jag tycker att vi kan ses igen med dubbel solnedgång och allt. Vi gjorde som vi gjorde och har hört att flera andra gjorde den första gången de tågluffade, vi tryckte in massor av ställen vi ville se med egna ögon!

Det gick bra vi var inte så fulla och ingen ville se våra pass eller erbjuda ett bra tak att sova på. Stort tack till Petra CE Holmberg vars lägenhet i Burgsvik var våran bas och mysfrukost på balkongen fästning.

Om du tycker att några av bilderna ser gamla och grumliga ut så stämmer det. Men vi gillar gammalt och grumligt eller hur.

Dessa är tagna med utgången 120mm färgfilm med en Voightländer Bessa rf 6X9 från 1948. Men utgången film är lynnig, även dbl solnedgången är också tagen med gammal film och gammal kamera.

The stereo sunset are very rare, like Velvet Undergrounds 1st in mono

Petit & Festive, Östervarv International Music & Celebration of Life Festival 2022

July 20, 2022

Festivals can be,

festive festivalish yeah yeah yeahs no no no’s straight out there

polite police drug driven liven

guitar struck fuck random luck

dance core DJ floors galore

cramps colored lamps lying on the ground hippies are found

water pools, brown piss smell drown and no shit

a hit or miss plastic cup bars sleeping in cars

I am not saying that Östervarv International was anything like this but I’ve visit quite a few festive’s, but festivals are festivals with or without rain.

As small as this? Yes even smaller but not as organized. Big shoot outs are one thing, this is a total different story. Ola who is the host and captain of the ship makes it happen in and around his garden. The guests creat the festival together, carpeting, bringing food, cook food, fill the bar, DJ’s, or take the stage. We only stayed one night out of three, amazing! Petit is the new giant.

Film used was, Exp Fuji Neopan 400, Kodak DblXX, Ilford FP4, Lomography Metropolis & Fomapan 400

Stilleben

June 18, 2022

Människor kan vara knepiga, saker och ting är enklare att ha att göra med. Då pratar jag inte om diskmaskiner som svarar E23 eller E24 istället för att bara göra sitt jobb. Prylar gör ingen stor sak av att bli fotograferade.

De poserar inte i onödan eller vägrar inte att posera och blir arga när man sätter kameran till ögat och vänder bort huvudet och ropar “jag vill inte bli fotograferad” eller “tog du kort nu, den vill jag att du tar bort?!”(folk i allmänhet tror ju att man kan “delita” bilder hur som helst. Jag är AAnalog och artist för tusan och här “delitas” inget ostraffat!

Knegare och baroner är fortfarande roligast att fotografera, byggnader, blommar, döda ting och miljöer har sin charm. Det blev mycket av den varan under min sjukskrivning, se föregående blog. Jag har ett begränsat antal vänner och en begränsad skara familj. Kvar blir folk på gatan och dessa ting som tar plats i min närvaro.

Musiken, konsten då?, jo jag kommer till den i någon annan blog.

Här är ett urval av dessa stilleben. Jag visar inga blommor och byggnader idag dessa ska jag plåga er med någon annan gång, (plus rooock)

Jag och några till kanske kommer at påstå att detta är miljöskildringar mer än stilleben, ok låt det vara det då.

En sjukskriven sjömans dagar seglar förbi

April 01, 2022

Man opererar höger knä och blir hemma ett tag sjukskriven. Man har höga ambitioner att inte lägga kameran på hyllan utan att plikttroget dokumentera. Man gör så och med alvedon och morfin på menyn så tar jag en bild(fast egentligen två med denna half frame Olympus Pen F, för det är så jobbar med denna) om dagen i 26 dagar. Man får vara kreativ och fånga ljus, skuggor och vardag.

Bilderna ligger i ordning från dag ett till dag 26 och sedan tog filmen slut. Filmen, Kodak double XX, var självrullad därav bildantalet 26 och inte 24 el 36 som brukligt.

Make pretty little things happen

December 18, 2020

“Vissa saker kostar mycket mer än man tror”(Olle Ljungström) visst är det så. Det kan röra sig om mycket, sömn, mental hälsa, tid, förvärvsarbete, barn, saker man lovat och det egna projektet.

Som fotograf skall man jobba i projekt. Man skall dessutom helst starta projekt som betyder något för andra som hjälper till och som har en mening. Det närmsta jag har kommit detta är när jag fråga ledning på mamma vårdboende om jag kund få ta porträtt på de boende och ha en liten utställning i korridoren. Det fick jag inte då de boende inte kunde tacka ja tillfredsställande nog.

Några krig har jag inte dokumenterat, jag har inte nästlat mig in bland Stockholms Romer och undersökt deras mentala hälsa. Det är ju svårt det där med fotograferande, för jag vill att mina bilder övervägandes också skall vara pleasing to the eye. Kombinationen är en utmaning.

Jag kommer aldrig genomföra jätteprojektet som inte har ett slut, jag har inte tålamodet, tiden eller stålarna Är det ytliga platta bilder som jag producerar på mitt lilla fält? Nä det tycker jag inte det berör bara färre människor antar jag.

Hur får man kameran att jobba, i den lille verden jeg er i? Ja man ägnar sig lite åt att dokumentera familj, man fotograferar för egen vinning och höga nöjes skull. Är det viktiga bilder? Det är personliga bilder. Det ska vara lustfyllt och ge ro i själen förstås annars kunde jag plåta bostadsrätter, digitalt.

Make pretty little things happen. Man ber polarn rota fram en av sina brädor som det visar sig att han har i Leksand så det blir en longboard istället, toppen mer visuellt tänker jag. Hur det funkar i ramp vet inte jag när vi springer på på en skatepark lite senare(åker ju inte själv) Dessa färgglada bilder är tagna med Kodak Colorplus och en Konica RF och Leica Super Angelon 1964.

2021, släppes det en musikvideo med resterande bilder längs Röda linjen. Jag släpper även ett Zine, Morsarv eller Guten tag vad man nu väljer att kalla den, mer om det senare. Egen producerat DIY what else

Maj-Britt Andersson vemodets drottning

July 29, 2020

Så här vill man minnas henne. Men jag som besökte henne de sista tio åren alltid med kameran på axeln har så klart en bredare bild.

”Nu måste jag gå morsan, jag ska handla och hem och laga mat” Den frasen kändes bra att lämna med(ofta stämde det) Så även denna gången. Maj-Britt gillade vällagad husmanskost och hade alltid en matkasse i handen, något som jag ärvt inklusive matkassen även om vi nu då och då får kassarna till dörren. Det kändes bra att lämna med de orden, om hon uppfattade vad jag sa så skulle hon förstå att jag var tvungen att gå. Jag förstod för ca 8 år sedan hur illa ställt det var med henne och åt vilket håll det barkade. Hon hade då inte ännu flyttat till sitt vårdboende och bjöd mig som kom och besökte på Blå bands pulverbrunsås. Hon älskade när jag bjöd på Italiensk husmanskost något hon själv inte behärskade. Så även denna sista gång hör jag mig själv säga, nu måste jag gå morsan, jag ska handla och hem och laga mat. Jag viste att det var sista gången när jag stod där med visir, munskydd och plastförkläde. Vi sågs dagen efter också men då hade hon slutat att kriga med livet och tagit sig ”till en värld där man får göra som man vill” (KSMB)

Kanske står hon med tusentals andra mammor och steker köttbullar.

Photo, Genevieve(I hate rangefinder cameras) Kuzak

Lisa Carver in the house aka Larrys Corner

December 30, 2019

Artisten Lisa Carver boendes i Vegas kommer till Larrys Corner och tar över stället i tre dagar. Jag gick sista kvällen. Larry berättade att de tre tidigare kvällarna hade varit totalt olika.

Jag sitter och sippar på en öl, Lisa kommer fram och frågar om jag vill läsa upp en text och spela en roll i en pågående film hon börjat med från dag ett hos Larrys. En lång text på utrikiska förstås och jag som inte ens kommer ihåg mina egna texter. Jag tackar för erbjudandet men säger nej tack. Det visar sig snart att de som är med i filmen kan ha fuskpapper att läsa ifrån, jag ångrar mig bittert.

Jag har tur Lisa kommer fram igen, en kort text den här gången, “ but Lucy(not 100% sure it was Lucy), he loves you! Den grejar jag, top notch. Hela film-crewet ser imponerade ut och Lisa skriver senare på Suckdog LPn jag införskaffar, “dear Ken you were great in the movie” Top notch folks.

The show began or did it? Den var liksom redan igång hela tiden. Vi sätter oss i det inre rummet och Lisa sätter sig bredvid mig. Jag säger till henne att Larry berättat att de tidigare showerna hade varit totalt olika varandra och vad händer ikväll månne? “I have no idea, do you have any suggestions coz I’m blank” I give her the dullest answer, no sorry…

En överförfriskad man ursäktar sig och går upp och läster en Jämtländsk dikt som han bara kan första versen på. Lisa citerar den på engelska, det blir effektfullt.

Sedan kommer Jeff Schneider(Arab on radar) upp och läser ur sin bok The history of the iconic noise band Arab on radar.

Resten av kvällen är lekfull improvisation. Härmas, kan någon härma någon? Någon härmar Larry någon härmar Jeff, Larry gör en Lisa Carver. En slagsmålsutmaning accepteras och det brottas i Larrys innerrum.

Det hände nog mer saker men jag minns inte riktigt och man borde nog ha varit där för att uppskatta mera recension. If you like google translate, the text in Eng at the bottom.

The film used is Lomography Metropolis 400

Artist Lisa Carver resident in Vegas comes to Larry's Corner and takes over the place for three days. I went last night. Larry told us about the three previous evenings that have been totally different.

I sit and sip on a beer, Lisa arrives and asks if I want to read text and play a role in an ongoing movie she started with from day one at Larry's. A long text on foreign course and I who do not even remember my own texts. I thank you for the offer but say no thanks. It soon turns out that those in the movie may have cheat papers to read from, I regret bitterly.

I'm lucky Lisa comes back again, a short text this time, "but Lucy (not 100% sure it was Lucy), he loves you! I do, top notch. The entire film crew looks impressed and Lisa later writes on the Suckdog LP I acquire, "dear Ken you were great in the movie" Top notch folks.

The show started or did? It was, like, already running all the time. We sit down in the inner room and Lisa sits next to me. I tell her that Larry told me that the previous shows were totally different and what happens tonight? "I have no idea, you have any suggestions or blank" I give her the dullest answer, no sorry…

An over-refreshed man apologizes and goes up and reads a Jämtlandic poem on which he can only read the first verse. Lisa quotes it in English, it becomes effective.

Then Jeff Schneider (Arab on radar) comes up and reads from his book The history of the iconic noise band Arab on radar.

The rest of the evening is playful improvisation. Mated, can anyone mimic anyone? Someone mimics Larry, someone mimics Jeff; Larry does Lisa Carver. A fight challenge is accepted and it is wrestling in Larry's interior.

Stolen cameras but the film roles in the fridge

October 13, 2019

Jag blev bestulen på min Leica och Lukas på sin Nikon. Vi kom hem sista dagen kl 15.00 till Marina di Andrano, Salento från en badutflykt och fann dörren på vårat hyrhus uppbrutet. De hade lämnat kreditkorten, de orkade antagligen inte jobba med dessa. Men kameror med kringutrustning plus smycken fick de med sig.

Det var typ inga andra turister som kom ifrån liknade bredgrader som vi, vi stack ut. Jag tänkte tanken när jag och Lukas ibland kom med varsin kamera på axeln, att det här ser inte bra ut…

Polis såsade tillslut fram till vårat hus. Det var trevliga icke engelskkunniga snutar som ändå tog god tid på sig att googletranslateprata med oss, och handgestikulerade förstås. Men en polisrapport kunde de inte ge oss, No.

Vi var tvungna att åka till en station som var stängd eftersom klockan hade blivit ca 20.30 Men vi berättade att “vi åker hem till Tjockhult i morgon bitti och måste få med oss en polisrapport.” Då ringde dom till stationen och pratade länge. “Om ni åker nu så håller dom öppet.”

När vi kom fram, efter att ha följt efter vår husvärds polare/trädgårdsmästare, hade de stängt. Vi ringde på och ett fönster öppnades och det gick inte att missförstå att de hade stängt. “But you are suppose to be open to help us us, haven’t someone called you!?” ***************** No closed. En konstapel som var på väg hem kom ut och frågade vad som stod på, vi förklarade. En lång diskussion utbröt med mannen i fönstret på stationen.

Vi blev insläppta. Vi satt en timme med en 23-åring som ibland tog samtal på sin telefon där det lät som han pratade om vad de skulle göra i helgen och upprepade via google translate allt vi redan berättat för deras kollegor.

Det är vid sådana tillfällen jag är extra glad att jag inte plåtar digitalt, filmrullarna låg i kylen. Här ett urval av bilder från två stulna kameror.

Det kunde gått åt helvete mycket tidigare. Andra dagen åkte vi till en öde/spökstad/kyrka/fabrik…Den var öde och rasrisk överallt (som hos Alister C). Men vi var inte välkomna. Vi gick omkring och jag och Lukas plåtade. En hund hördes skälla lite för nära och Maria hade nerverna utanpå och ville åka därifrån, hon gick och satte sig i bilen. Det var en otrevlig stämning men jag ville stanna längre. Tillslut återvände vi till bilen. När jag kom fram till bilen stod en man med en hagelbössa på axeln ca 60m bort och ropade något. Jag satte mig och tittade på Maria, jo hon hade sett och hört honom också men ville inte göra Lukas rädd som inte märkt något, och hon spelade oberörd (viss komik i den blicken.) Vi körde lagom snabbt därifrån.

In google translate in english not Italien below

One worried mother. Foto Lukas Andersson

Metadata, jag tar en bild på Lukas som tar bilden ovanför

Lukas Andersson

Månnedgång

Lukas Andersson

I was robbed of my Leica and Lukas on his Nikon. We came home the last day at 3 pm to Marina di Andrano, Salento from a bathing excursion and found the door to our rental house broken. They had left the credit cards, they probably could not work with them. But cameras with peripherals plus jewelry they brought with them. It was like no other tourists who came from were similar to latitudes that we, we stuck out. I was thinking when Lukas and I sometimes came with each camera on their shoulder, that this doesn't look good ... Police sizzled seals until our house. There were nice non-English-speaking cops who still took the time to google translate with us, and hand gestured of course. But they couldn't give us a police report. We had to go to a station that was closed because it was about 20.30 But we told them that "we are going home to Tjockhult tomorrow morning and have to get a police report with us." Then they called the station and talked for a long time. "If you go now they stay open." When we arrived, after following our housekeeper's pole / gardener, they had closed. We called and a window opened and couldn't be mistaken that they had closed. "But you are suppose to be open to help us, someone called you !?" ***************** No closed. A constable who was on his way home came out and asked what was going on, we explained. A long discussion broke out with the man in the window of the station. We were let in. We sat for an hour with a 23-year-old who sometimes took calls on his phone where it sounded like he was talking about what they would do this weekend and repeated via google translate everything we already told their colleagues. It is on such occasions that I am extra happy that I do not record digitally, the film rolls were in the fridge. Here is a selection of pictures from two stolen cameras.

It could have gone to hell much earlier. The second day we went to a desert / ghost town / church / factory… It was deserted and risky everywhere (as with Alister C). But we were not welcome. We walked around and Lukas and I teased. A dog was heard barking a little too close and Mary had the nerves on the outside and wanted to leave, she went and sat in the car.

It was an unpleasant atmosphere but I wanted to stay longer. Finally we returned to the car. When I arrived at the car, a man with a shotgun on his shoulder stood about 60m away and shouted something. I sat down and looked at Maria, of course she had seen and heard him too, but didn't want to scare Luke who didn't notice anything, and she played unmoved (some comic in that look.) We just drove quickly from there.

The fall, hösten

August 26, 2019

Höst denna fantastiska höst, en nystart, en början på ett slut av ett år, ett kreativt mörker i en god mening.

Såg och hörde Det jordiska och Majvor på Landet. Pratade lite med Daniel i Det jordiska, en trevlig ung man, de var trevliga hela orkestern, & bra! Majvor kände jag sedan tidigare, trevliga får jag väll lägga till så att det inte blir bråk.

Så skall man börja skriva sådant här igen, och komma på nya bildprojekt, jo jag tackar jag, hösten bjuder på mycket utom sol & bad. Jag var inte i Belin i sommar, vi var i Italien, och fick inbrott, och fick kameran stulen…Innan dess, bästa Italien trippen ever. Jag återkommer om den historien vid ett senare tillfälle med semesterbilder från Italien från en svunnen/stulen tid/kamera.

Nu här bilder ifrån Landet, Majvor & Det jordiska, varsågoda!

Midsommar, Myssjönäset på Matnäset i Jämtland

July 07, 2019

Midsommar med regn och lite mygg. Varken regnet eller myggen syns på dessa bilderna, men tro mig de var där. Det var både fest för den svenskaste av svenskaste midsommar samt invigning av Lars nya lada. Taket på den gamla hade rasat in och nu stod den nya festladan färdig.

Midsommar är ingen typisk svensk företeelse, men sättet vi firar midsommaren på gissar jag är traditionellt bundet till Svedala. Wikipedia säger att seden tysk som min kamera. Dans och lekar på programmet, men dagen efter på midsommardagen, så har det altid varit här ute.

Not for burning, not praying it’s for fun & games and maybe a fertility symbol

Här i inlandet är sol och bad en sommarbonus. Min Jämtländska fru påminner alltid om att jag inte får ha för höga förhoppningar på vädret när vi är där.

Storsjön är fantastisk att bada i, men jag vill att det vara någorlunda behagligt i luften när jag kommer upp. Det blev inget bad i midsommar med andra ord. Men allt annat som hör denna högtid till kom som på beställning, inlagd fisk(den som luktar gott), dans runt majstång(men strax innan fick jag ont i knät…), starka drycker, lite folkdräkt, fiolmusik, femkamp(mitt lag vann ej), kor, blomkransar, lövning av stång, och regn…

Märta gillar inte att bli fotograferad, fast jag kunde ju faktiskt ha bett Märta om att posera med blommorna också.

Här kommer massor av fler bilder tagna runt midsommar på Myssjönäset på Matnäset i Jämtland, vem har har sagt att less is more? Ok det brukar vara undertecknad…

Längst ner den alltid lika roliga Google translate.


Midsummer with rain and some mosquitoes. Neither the rain nor the mosquitoes are visible on these pictures, but believe me they were there. It was both a celebration for the Swedishest of Swedish midsummer and the inauguration of Lars's new barn. The roof of the old one had collapsed and now the new party barn was ready.

Midsummer is not a typical Swedish phenomenon but the way we celebrate the Midsummer on guesses I am traditionally bound to Svedala. Wikipedia says the custom German as my camera. Dance and games on the program, but the day after, it has always been on Matnäset.

 Here in the hinterland is sun and bath a summer bonus. My Jämtland wife always reminds me that I must not have too high hopes for the weather when we are there.

Storsjön is great to swim in, but I want it to be reasonably comfortable in the air when I get up. In other words, there was no bath in midsummer. But everything else that belongs to this feast came as on order, pickled fish (the one that smells good), dance around the maypole (but just before I got hurt in the knee ...), strong drinks, some folk costume, violin music, pentathlon (my team won not), cows, flower wreaths, leaves of rods, and rain ...

Sometimes I work as/like a fascist/fashion photographer

June 14, 2019

Jag måste bli bättre på att tala om hur folk ska se ut på bild, man kan ju inte bete sig hur som helst. Fast det kan du göra tycker jag. Men det är klart ibland skulle jag behöva regissera mera men jag gillar ju samtidigt när det blir som det blir. Det finns en gräns vad folk ställer upp på också, och ibland känner man inte dem framför kameran. Jag måste plocka fram stil och finess fascisten i mig lite oftare, kanske även de få gånger jag gatufotograferar, -Ta den här cigaretten, rök för i helvete det ser coolt ut på bild! Varför detta rökförbud?

Google trans

I have to get better at talking about how people should look at pictures, you can't behave anyway. Though you can do that, I think. But what it is clearly sometimes I would have to direct more but I do like at the same time when it gets as it gets. There is a limit to what people set up on, and sometimes they do not know them in front of the camera. I have to pick up the style and finesse of the fascist in me a little more often maybe even the few times I photograph the street, -Take this cigarette, smoke for the hell it looks cool in picture! Why this smoking ban?

The Robert Hill Album, short shoot story

November 24, 2018

I en bil tillsammans med Robert Hill & the Muskogee few påväg ut till en skogsväg. Jag hade bollat min ide om att plåta i ljuset av billyktorna på en ödslig skogsväg. Alla gav tummen upp och Vi satte igång och reka. Martin hittade en oasfalterad väg omgiven av skog, perfekt.

Hur blir en bild till? Hos mig, inuti huvudet eller ren slump, oftast en blandning. Det är sällan jag har helt klart för mig hur jag vill att det ska se ut och slutför det så att det ser ut så. Det är sällan det är ren slump. Jag improviserar fram bilder inom en given ram. De riktigt bra streetbilderna är oftast inte bara tur. Man har haft en plan, man har förutsätt att det i den här korsning kommer det visualisera sig något skjutvändligt. Sedan väntar man…..och har lite tur.

Bilbatterier, eftersom jag inte har något körkort så tänker jag inte så mycket på bilbatterier. Min tanke var att vi använder billyktorna så mycket vi behöver sen åker vi hem. Martin visste förstås annat och var orolig för bilbatteriet. Det visade sig att han hade grund för sin oro. När alla bilder var tagna, och slumpen hade slagit till, var vi frusna, hungriga och trötta på vårat skogsbryn och ville åka hem. Det visade sig inte gå.

Jo, efter mycket vånda gick bilen igång, jag minns inte hur. Men ett tag var det mörkare än vanligt och ingen hjälp inom räckhåll. Men sådana minnen blir roliga minnen när slutprodukten blev så episk som den blev, the end.

I'm the chairman of the bored

November 05, 2018

Uttråkad, tom i bollen och mest trött. Jag gillar höst och mörker, det är någonting annat…

Jag har svårt att välja vilket för följden att allt jag gör blir lite otillfredsställande lagom. Jag måste ta mig i kragen. Lyfta mig ur det lagoma och välja sida. Och nu en festlig engelsk översättning…..tjoho…

Bored, empty in the ball and most tired. I like autumn and dark, It’s something else…

I have difficulty choosing which consequence that everything I do will be a little unsatisfactory. I have to get in the collar. Lift me out of the team and choose page. Now a festive English translation ... ..tjoho ...

En granne ringer på, -Är det du som trummar!?

October 17, 2018

Nej det är Lukas. Är ni inte riktigt kloka! Hon är ironisk och upprörd som vanligt. Alla andra grannar tycker det är ok, ca 45 min en kväll i veckan. Lukas har spelat i fyra år, tre år igenom min gamla Italienska FBT. Inte så högt men det blir lite mer känsla.

Kärringen har alltså missat dessa trumljud i fyra år. Hon bor garanterat längst bort från vår lägenhet………………………..Hon är salongsberusad när hon ringer på, hon brukar vara det, eller full. Jag tänker inte gå in djupare på hur vi i trappen känner för denna varelse utan flyttar mig istället närmare den trummande individen.

Hur jobbar unga trummisar utan replokal? Lukas älskar de analoga trumsetet som han tränar på i trumskolan. Att spela digitalt och nu dessutom med hörlurar igen, är inte så kul.

Trummisar , har många bagage att bära eller så får de spela på lånade set, de kan inte soloimponera på någon runt lägerelden och alltså inte heller jazza loss lite skönt hemma i lägenheten. Whats the deal here drummer dudes, is it really THAT fun?

Dessutom är ni svårast att fånga er på bild. Någon sångare eller gitarrist står ofta i blickfånget eller i vägen om man försöker få med hela bandet i sökaren. Det är lätt hänt att ni ser jobbigt ansträngda ut, det är lätt hänt att ni blir och ser svettigast ut. De brukar producera flest ansträngda ansiktsuttryck.

CARRY ON ALL YOU DRUMHEADS OUT THERE!

Trädgårdssuset 2018

September 15, 2018

Att gå på kalas slash partaj hos Fredrik och hans grannar i Gröndal är något man ser fram emot varje år. Framför deras hus i en inte allt för stor trädgård har det nu hållits ett Trädgårdssus tre år på raken. Liveakter, ölförsäljning och mat, allt kryddat med mycket kärlek. Besökarna har stadigt ökat och i år var det nog absolut fullsatt. This space is the place.

Fotografikonsten är på topp om gillar oskarpa korniga bilder i dålig belysning, tagna på fyllan utan blixt ibland folk som just denna kväll struntade i att spotta i glaset. Men det gillar vi, det är ju så det brukar se ut. Lite Kodak Portra 800 blev det visst också tillsammans med Illford HP5 400 knuffad 2 steg. På kändiskvällen körde jag blixt, det var ett helvete. Jag måste läsa manualen en gång till.

Lars Brusell, guitarist, star producer and girl magnet here with singer songwriter Anna Nobel

NME's Total award Gala 2018

September 04, 2018

Yesterday NME had its crazy popular annual total award gala. As usual, there were many celebrities in the audience. Musicians and people in the industry danced and drank free spirits.

Actors and directors had also found there way in to the party. Everyone patiently waited for the late performances that the evening was supposed to offer. Rumors had argued that David Bowie would do a secret appearance, which proved to be wrong.

But the hopes were high when the evening's acts consisted of the much sought after Swedish bands Eve & the Last Waltz and Majvor.

When they finally entered the stage just after 01.00 AM the mood was on top, and they made no one disappointed! They say cocaine was all over the place, it’s a habit we have to get use to. But I only saw bear being consumed, I guess it takes one to know one…

Party photographer Ken Hoe

Rubyred drummer Morgan sharing secrets with actress Karin Lundberg

Morgan with director Picko who recently announced his new movie will be about the corrupt music industri, I wonder if Morgan now anything about that.

Here Maraja Andersson, top model & the owner/editor of the Magazine My flowers My secrets, with Lars (the tulip) Brusell — Here Maraja Andersson, top model & the owner/editor of the Magazine My flowers My secrets, with Lars (the tulip) Brusell

Mr Brusell again talking to  Kenny  of Rubyred, the singer looks sucked up by the producer — Mr Brusell again talking to Kenny of Rubyred, the singer looks sucked up by the producer

Shoegazers Mats Grönmark & Eva Lalander, Eve & the last waltz entertaining the NME crowd — Shoegazers Mats Grönmark & Eva Lalander, Eve & the last waltz entertaining the NME crowd

The new act Majvor made a rocking statement without there bass player!

Larsas utställning

August 24, 2018

Jag startade upp sommaren på bästa möjliga sätt. Jag hojade över till Larsa & Pias kolonilott där Larsa Holmström hade vernissage. Små och stora tecknade alster utvalda ur en MÄNGD teckningar ritade på allt som var av papper(och kanske annat också). Curator Pia hade gjort ett bra urval bland alla teckningar och fine art doodles. Folk satt och stod och sippade på ett glas vin eller en kall öl. Vädret var bra och jag hade hittat en parkering precis utanför. Jag morsade på några och tog en öl och gick in till utställningen.

Blown away. Jag visste att Larsa tecknade men hade sett väldigt lite på riktigt. Jag blev på ett väldigt bra humör, öl och bra bildkonst gör det med mig(snålt saltad mat och de flesta coverband tvärtom). Saker och folk som inte skriker efter uppmärksamhet räcker längre och blir trovärdiga. Jag köpte Kräkstjärna, men fick inte med den hem, jag var rädd att den skulle gå sönder under cykelfärden hem. Jag bär ogärna ryggsäck men ska hämta min Kräkstjärna.

Kamerakramp

August 14, 2018

Jag har kamerakramp. Sommaren har förmodligen gjort mig lat och likgiltig. Det är ingen panik men faktum är att jag inte känner för att plåta just nu. Jag tillhör inte den oroliga sorten varken när det gäller gammal mat, mina barn eller kreativiteten. Det är dax att fundera lite kanske. Vad man vill plåta eller vad man inte vill plåta. Jag är lite kinkig där, jag plåtar inte vad som helst men hur som helst hahaha. Finns det något kära fåtaliga publik som man måste fotografera eller tvärtom, vägra fotografera? Skriv och låt mig veta!

Jag har inte hunnit scanna några semesterbilder ännu(jo jag hade kameran med mig på en roadtrip) och jag vet inte om det är något att ha, de var segt som sagt. Så jag ger er två år gamla Flaming lips bilder att rama in denna blogg med. Är de det bästa bilder du tog på denna konsert Ken? Nej, i vanlig ordning så väntar jag på något magiskt tillfälle att få visa de bästa i pappform, på riktigt. Men, säger någon, internet är på riktigt 2018 Herr Andersson. Jo jag vet, men jag är en envis jävel å så jävla dåliga är inte bilderna i bloggen heller, riktigt bra faktiskt!

Sista bilden får representera innehållet i min hjärna måndag 13 augusti då jag gick till jobbet i tron om att, idag börjar jag jobba igen. Fick åka hem igen med glädje, men med en missad sovmorgon. När allt är sig likt är det bra eller dåligt?