Translation down under
Sjukhuset/Riket
Jag var på tre vernissage/besök i helgen. Ett med Oskar Palmbäcks fantastiska Wes Anderson detaljerade blyerts/bläck teckningar på djur, berg och hus på Louie Louie. Sen ett sjukhusperformance som min mor var en del i. Efter det åkte jag in till Konstart där Tommy Galento ställde ut bilder från sin nya (barn)bok. Bilder med mycket färg och generösa former, naivistisk glädje.
Tillbaka till sjukhuset. Bakgrunds storyn lyder; Min mamma har något problem med magen. På boendet beslutas att hon måste få läkarvård. Hon genomgår en gastroscopi, inget allvarligt upptäckts. Efter tre nätter får hon åka hem. Hon hinner vara på sitt vårdboende i ca: tre timmar, sen ramlar hon, och det visar sig att hon brutit höftbenet (inte samma sida som för 18 månader sen).
Det är PC Jersild sjukhuset som hon får titta på lite extra, två gånger. Huset är som ett monument om hur bra betong är som byggmaterial. Inuti (ni som varit där vet) lååånga korridorer och gångar och ett hissystem som liknar Paris metro. Morsan har hamnat på en flyttavdelning, de ska flytta från B83 till R74 när hon ligger där. Det är rörigt men personalen är snäll. Mamma blir så glad att hon gråter när jag kommer med wienerbröd. Hon är trött men glad, Jag tar in två koppar äckligt kaffe. Vi fikar och helt plötsligt så börjar min mamma att sjunga. Det är en barnvisa i en remixad version, hon dirigerar sig själv med ena armen. När jag går frågar jag en syrra om en lägesrapport. Allt har gått bra "...och igår så låg hon och sjöng". Inne i Babels hus idag, sång.
Google translate, enjoy!
Hospital / Empire
I was on three vernissage / weekend visit. One with Oskar Palm Bäcks amazing Wes Andersson detailed pencil / ink drawings of animals, mountains and houses on Louie Louie. Then a hospital performance that my mother was a part of. After that, I went to the art form where Tommy Galento exhibited photographs from his new (children's) book. Photos with lots of color and generous shapes, naive joy.
Back to the hospital. BACKGROUND story subject; My mom has a problem with his stomach. The accommodation is decided that she must get medical attention. She undergoes a gastroscopi, nothing serious discovered. After three nights, she gets to go home. She has time to be on his nursing home for approximately three hours, then she falls, and it turns out that she had broken a hip (not the same side as 18 months ago).
It is PC Jersild hospital as she may look at little extra, twice. The house is a monument to how good is concrete as a building material. Inside, (you know who has been there) looong corridors and aisles and an elevator system which is similar to the Paris metro. Mom has landed on a removable section, they will move from B83 to R74, when she is there. It is messy but the staff is kind. My mother will be so happy that she cries when I come with pastries. She is tired but happy, I take two cups of coffee disgusting. We have coffee and all of a sudden my mom starts to sing. There is a children's song in a remixed version, she conducts herself with one arm. When I go, I ask a sister for a progress report. Everything has gone well "... and so yesterday she was singing." Inside the house of Babylon today, singing.
