Jag har kamerakramp. Sommaren har förmodligen gjort mig lat och likgiltig. Det är ingen panik men faktum är att jag inte känner för att plåta just nu. Jag tillhör inte den oroliga sorten varken när det gäller gammal mat, mina barn eller kreativiteten. Det är dax att fundera lite kanske. Vad man vill plåta eller vad man inte vill plåta. Jag är lite kinkig där, jag plåtar inte vad som helst men hur som helst hahaha. Finns det något kära fåtaliga publik som man måste fotografera eller tvärtom, vägra fotografera? Skriv och låt mig veta! 

Jag har inte hunnit scanna några semesterbilder ännu(jo jag hade kameran med mig på  en roadtrip) och jag vet inte om det är något att ha, de var segt som sagt. Så jag ger er två år gamla Flaming lips bilder att rama in denna blogg med. Är de det bästa bilder du tog på denna konsert Ken? Nej, i vanlig ordning så väntar jag på något magiskt tillfälle att få visa de bästa i pappform, på riktigt. Men, säger någon, internet är på riktigt 2018 Herr Andersson. Jo jag vet, men jag är en envis jävel å så jävla dåliga är inte bilderna i bloggen heller, riktigt bra faktiskt! 

Sista bilden får representera innehållet i min hjärna måndag 13 augusti då jag gick till jobbet i tron om att, idag börjar jag jobba igen. Fick åka hem igen med glädje, men med en missad sovmorgon. När allt är sig likt är det bra eller dåligt?